Jag blir snuvig när det är kallt ute

Gott nytt år är en vacker fras. Naiv, men vacker. Hoppfull. För de sista timmarna på året står man ju alltid där och tänker och hoppas på att livet kommer att bli annorlunda. Förändringar, utveckling, insikt… Och det blir alltid annorlunda, på gott och ont, men inte för att timman slår tolv utan för att tiden går. Oavbrutet. Nu är annorlunda från nu därför att sekunderna tickar, hjärnan rusar och hjärtat slår. Vissa gånger slår det hårdare än andra, ibland verkar det ha stannat helt och när allt är svart och svårt så kan det hamra så tungt att man tror att hela kroppen ska brista. Då behöver man det hoppfulla Gott nytt år. Något att luta sig mot, att stärka sig med och att kämpa lite extra för.

Vissa saker blir vad det blir, andra blir vad man gör dem till. För allt vi inte kan påverka får vi aldrig sluta kämpa för det vi kan.

Jag behöver en korsett. Inte för att fettet väller - än, utan för att det gör hysteriskt ont i magen varje gång jag hostar. Och hostar gör jag varje gång jag försöker sova och sova bör man annars dör man. Innombords. Blä... Sen intalar jag mig själv att jag inte har tid att gå till doktorn för att få lite starkare grejer. Sanningen är att jag inte villl gå till doktorn. Punkt slut och slut på gnället.

För några timmar sedan tog jag mitt enorma samhällsansvar och städade i trapphuset. Det var ett tag sedan och jag misstänker att diverse vinfläckar kan ha något med min fest att göra. När jag moppade som bäst kom grannen Peter förbi. Peter är lite eh... mummlig:

Peter - Oj, tänk om "oeikvjie"! (skratt)

Jag skrattar med. Peter försvinner utom synhåll. Det går några sekunder. Peter tittar fram igen.

Peter - Va det du som hade fest i fredags?

Jag - Ja, det var jag.

Peter - Det hördes nästan inte.

Jag - Det tror jag inte riktigt på!

Peter - Inte för oss som bor över i alla fall. oinnixihiehfin.... (förväntansfullt leende)

Jag stirrar med öppen mun. Kommer på mig själv och stänger munnen, ler artigt. Peter går. Jag fortsätter moppa.

Jag har en stor fobi i livet: kallprat. Är totalt värdelös på det. Nu var ovanstående konversation kanske inte bara kallprat utan även otroligt bristande kommunikation. Det är jag ganska duktig på.

I Debatt ikväll diskuterades Sveriges bilproduktion, i samband med alla uppsägningar på Volvo. Jag tycker jättesynd om alla som blivit av med sina jobb, men tänker ändå att det måste va en bra grej att det går dåligt för bilproduktionen och att man borde satsa mycket mer på miljön istället. Som någon smart sa (i ett annat sammanhang) "En bil kan aldrig vara miljövänlig". Jag tycker det borde vara skitdyrt att köra bil i större städer, där kollektivtrafiken är relativt effektiv. Om man inte har jävligt bra skäl till att köra bil (typ inga ben). Och så borde det va snudd inpå gratis att åka kollektivt. Det kan alla lata bilförare betala för, hehe...

I vilket fall, så satt jag tänkte alla mina mindre genomtänkta och arga tankar medan jag tittade på när Bosse Bildoktor och nån slemmig kostym-kapitalist-äckelpeckelman tjattrade på i Debett, då plötslig Stefan Sundström dök upp i rutan! Helt otippat. Den mannen! Bandanan på snedd, stripigt hår och händerna i hela ansiktet när han pratade. Äntligen en riktigt människa! Och han var helt inne på samma linje som mig och var nog ungefär lika ogenomtänkt, men vad gör väl det när hjärtat sitter på rätt ställe! Det fanns en trötthet i ögonen på Stefan som jag så väl känner igen. När man bara blir så jävla matt på hur världen kan se ut som den gör och på att dyrast kostym alltid vinner i slutändan. Jag är inte det minsta kär i Stefan Sundström, jag vill bara vara honom. Rakt av. Kanske lite yngre.

Tänk, allt detta har jag skrivit ihop istället för att skriva på min hemtenta. Det är begåvat. Kom inte fram till så mycket och har inte riktigt hittat en röd tråd, men när man är så här sjuk, uh uh uh, som jag så kan man ha lite överseende.

God natt

Vaknar 06.40 av ett sms. ”Fan det är en märklig värld”. Och kan bara hålla med. Vet ännu inte varför världen var extra märklig just igår. För henne. Men jag tycker att den är det ungefär hela tiden. Märklig, märklig, märklig. I dramatiken läser vi pjäser där de givna omständigheterna inte går ihop. Och vi kallar dem absurdistiska, surrealistiska… Enligt begreppen är de inte verkliga. Fast känslan av en sådan pjäs ligger ändå närmare känslan av verkligheten tycker jag. För det går ju aldrig ihop. Man drar åt ett håll men vaknar upp på motsatt sida. Man säger en sak men ut kommer främmande ord. Man hittar den perfekta människan men möts av totalt oförstående. En persons givna omständigheter passar inte ihop med en annans. Och det blir hack i minnet. Man glömmer för att man inte orkar minnas. Man glömmer för man inte vill vara ensam om att tycka att det är värt att minnas. Och så glömmer man för att man dricker för mycket. Det är ett vanligt fel. Och så vaknar man 06.40 av ett sms. ”Fan det är en märklig värld”.

Nu när jag dragit igång en blogg igen så borde jag ju skriva i den också. Dock har jag snus, sus och dramatik i hjärnan så jag lägger ut lite gamla texter tills jag kommer på nåt relevant att skriva om.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------

Honk honk honk

Regn snö sol och helvete

Jag spejar, spanar, kan inte låta bli. På er alla. Jag ser, tro inget annat. Jag är jag och du och du, vad fan det nu innebär? Loppet är långt. Livet är kort. Och stolen är hård mot min expanderande röv. Tankeverksamhet i 100 och handlingsförmåga i 50. En dag ska något stort ske. Inte idag. Kanske imorgon. Tankar put on hold ska också få vara med. Men inte idag.

Kärlek lidelse gråt och himmel

Loppet är långt. Livet är kort. Kanske imorgon.

Honk honk

Kulingvindar längs i stort sett hela den svenska kusten

Jo tack

Snöfallet drar vidare norrut

Jo tack

Det blir milt och det blir blåsigt

Jo tack

Svårt att stiga upp svårt att gå och lägga sig mörker mörker mörker mest hela tiden kalla fingrar trots vantar kalla fötter trots skor spända axlar spänd nacke kallt kallt kallt mest hela tiden

Welcome to America’s got talent

Nej tack

And he’s the Hoff

Nej tack

You absolutely nailed it tonight

Verkligen?

Inne är det också kallt